Hanna Werneröd -

JAG FÖRSÖKER OCKSÅ

skapa lite julstämning.

2011-11-30 @ 21:34:36 Permalink FOTO Kommentarer (1) Trackbacks ()

LONDON

Jag bjuder på en liten släng av turistbilder. Jag erkänner i och med detta att jag tyvärr inte ansträngde mig det minsta för att få några snygga, förlåt estetiskt tilldragande, kort. Men men det är väl bara ännu en anledning till att åka tillbaka.

En klocka

Massor av demonstationer
Alla som har sett och varit uppmärksamma på Harry Potter filmerna vet varför den här bron är asball.

Knepigt.Säg hej till min kompis Piff, eller Puff eller...Martens på väggen tyckte jag var lite småroligt.Lite marknad i CamdenEn telefonkiosk

Avsluta med mig själv - classy.

2011-11-28 @ 20:10:41 Permalink FOTO Kommentarer (5) Trackbacks ()

UPDATE

Ni hade kanske väntat er att jag skulle skriva att jag nu kommit hem från ett regnigt London? Nej där var det 12 grader, sol ibland, löv på träden och skinnjackan var på. Sen kom jag hem till storm - kul.

Detta var dock inte (enda) anledningen till att jag inte ville åka hem. Jag upptäckte att jag verkligen trivs i London, det är så där over the top på ett lagom sätt. Sen så lärde jag mig tunnelbanesystemet på 2 dagar medans jag efter 3 år fortfarande inte fattar västtrafik... Blev dessutom haffad på stan, fick ett casting-kort i handen och erbjuden jobb på Abercrombie & Fitch med motiveringen att min stil passar där - rätt cool stad tänkte jag. Jag har i alla fall bestämt mig för att åka tillbaka, helst så snart som möjligt. Ska bara hitta någon som vill följa med först. Efter att ha hört mig runt lite verkar det bli hundra gånger roligare om man åker tillsammans med någon.

Det kommer med all säkerhet upp lite bilder senare.

Hejdå sålänge

2011-11-27 @ 12:59:32 Permalink VARDAG Kommentarer (0) Trackbacks ()

HEJ

Känns rätt skönt att jag är där väldigt snart.

2011-11-22 @ 06:32:32 Permalink FOTO Kommentarer (0) Trackbacks ()

EVERYDAY MARKETING

Hur många blir förvånade om jag säger att marknadsföring inte är det roligaste jag kan komma på? Trots att läroboken kanske har en del brister vad gäller rolighetsfaktorn lyckas den desto bättre på ett annat plan - att trycka in budskapet så hårt att den som läst den inte kan undgå att se marknadsföring överallt i vardagen.

Det är tyvärr sant. Eller jag är lite osäker på om det där "tyvärr" faktiskt ska stå där. Nu menar jag inte att jag inte att jag njuter av att vara skolhjärntvättad för man känner sig rätt intelligent. Jag ska försöka förklara hur jag menar.

På ICA: här ser jag och (om jag fattat syftet rätt) så många fler som möjligt de stora gula skyltarna med röd text som skriker budskap om sänkta priser. Oj tänker jag, fiskbullar för 5,95 - undra hur många procentenheter försäljningen måste öka för att täcka det missade täckningsbidraget prissänkningen för med sig.

På blogg.se: Det här med att nischa sig för att bli framgångsrik har kanske inte ungått så många. Men vissa bloggare tar uppenbarligen detta på större allvar än andra. Jag menar bloggar med namn som "Så här får du magrutor-bloggen" eeeh...

På gymmet: sitter och försöker klura ut hur mycket de två ägarna kan ta ut i lön genom att göra upp en kalkyl i huvudet med tanke på gymkortspriser, uppskattning av antalet kunder kostnader för att driva gymmet och för att vara riktigt overkill drog jag in i kalkylen att de förmodligen måste ha avbetalningar på lån som de tog för att kunna köpa gymmet och alla maskinerna... (Kan påpeka att jag slutade direkt när jag insåg vad jag höll på med och fortsatte koncentrera mig på att spänna diverse muskler i stället)

Jag vet inte riktigt om jag kan komma med någon slutsats om det här. Är det bra eller dåligt? Kanske rent av knäppt. Men om jag någon gång blir fiskbulleansvarig på ICA så är det ju bra att redan ha börjat lite eller hur?

2011-11-21 @ 16:48:17 Permalink VARDAG Kommentarer (0) Trackbacks ()

:)

Jag städade mitt rum för några dagar sen. Jag kan leva med att det är lite skitigt i hörnen och lite dammigt i fönstret. Men det högg lite i hjärtat när jag såg att det låg ett litet dammtäcke och värmde min Nikon. Han låg nämligen bortglömd i ett av de där skitiga hörnen och såg allmänt ledsen ut. Då vet jag att jag har för mycket annat att tänka på. Bestämde för mig själv att nästa vecka ska bjuda på mycket mer kort än de senaste veckorna gjort.

Förövrigt har jag haft en mycket fin helg. Började den i ulricehamn hos en inte alls så bortglömd klasskompis. Sedan vidare till Sjöbo och barnkalas. Ballonger, fiskedamm, tårta och en extremsockerchock senare är jag hemma och ska göra en sista spurt med lite måsten innan jag ska luta mig tillbaka med motiveringen att det fortfarande inte är måndag riktigt än.

2011-11-20 @ 15:49:28 Permalink VARDAG Kommentarer (0) Trackbacks ()

TORRSDAG

Hade världens bästa planering i huvudet. Skulle hem, byta om, ta bilen ner och träna en timma, duscha, äta och sen plugga matte. Vill ni veta var planeringen sprack? Kanske inte, men det var den delen med bil i alla fall. Det stod ingen sådan hemma. (Ja jag tar bilen till gymmet - bara för att jag kan). Så det blev kaos i min annars så strukturerade hjärna. Men jag fann mig snabbt i situationen och rörde om lite i grytan. Nu är matteplugget snart överstökat, bilen snart hemma och allt är frid och fröjd.

Den här bilden tillägnar jag Sebastian. Han fyller år idag. Förlåt att jag inte fick plats med 18 nappar. Vi låtsas att du fyller 7.

Förresten, jag har fortfarande inte slängt ut mina amöbablommor. Och det har ingenting med något att göra. Just the way I like it.

2011-11-17 @ 18:01:35 Permalink VARDAG Kommentarer (0) Trackbacks ()

ETT KORT HEJ

Den tiden är här nu. Tiden för de onaturligt detaljerade to-do-listorna. De som innehåller punkter i stil med "äta frukost" bara för att man ska ha en anledning att terapi-kryssa i några rutor..

Säger väl som den gode Hagrid då: There's a storm coming. And we all best be ready when she does.

2011-11-15 @ 20:55:02 Permalink VARDAG Kommentarer (0) Trackbacks ()

LIVET ÄR HÅRT

Jag hade tänkt färdas tillbaka i tiden och spela Harry Potter på dataspel. Sen kom jag på att jag hade kommit till delen i spelet där det kryllar av spindlar.

Så nu gör jag BDC.

2011-11-12 @ 10:57:14 Permalink HUMOR Kommentarer (0) Trackbacks ()

DEN ONDA CIRKELN

Jag är lite besviken på mig själv. Anledningen? Att jag spenderade all tid på bussen under de 2 senaste åren med att lyssna på musik. Hur crazy den än låter.

Vadå alla lyssnar på musik på bussen, det är liksom det man gör???

Och varför gör man det? Jo för att tiden ska gå fortare och så att man inte ska tänka så mycket på att man åker buss.
Och vad gör man när man sitter på en buss och lyssnar på musik? Jo man sitter samtidigt och kollar ut genom fönstret.
Och vad gör man samtidigt som man tittar ut genom fönstret? Jo man kan liksom inte ungå att tänka på att landskapet utanför fönstret rör sig. Med andra ord sitter man hela bussresan och koncentrerar sig på att tänka på att man åker buss.
Och så är cirkeln sluten.

Det senaste halvåret har jag dock vänt mig till en annan av kulturvärldens grenar - le livres. Also knows as böcker. De personer som har huvudet där det ska sitta inser nu skillnaden mellan böcker och musik. För er andra kan jag förtydliga - när man läser böcker tittar man ner i boken och inte ut genom fönstret och alltså koncentrerar sig på orden i stället för att tänka på att man sitter i en stor, jäkla, blå, ful, dum, tråkig buuuuuuss.

Ledsen, blev lite carried away där. Ni vill att jag ska sätta punkt nu va? Okej.

Åh, harmoni

2011-11-10 @ 19:51:00 Permalink HUMOR Kommentarer (0) Trackbacks ()

SÅ SJUKT BRA

2011-11-10 @ 16:13:42 Permalink MUSIK Kommentarer (0) Trackbacks ()

EN GÅNG BARN...

Sätta in i diskmaskinen - 1 poäng. Faktiskt sätta igång diskmaskinen - 2 poäng. Ta ut soporna - 1 poäng. Betala räkningar - 5 poäng. Välja den lilla kanelbullen i stället för den stora - 1 (pucko)poäng.

Ni känner till systemet med vuxenpoäng. Den där skalan som inte är samma för någon och som ingen egentligen sammanställer. I stället slänger man bara ur sig beröm till sig själv i form av poäng. Något i den stilen i alla fall. Anledningen till att jag kom in på detta ämnet är att jag sitter cirka 30 centimeter ifrån något som en gång var levande växter men numera går under namnet amöba. För er som inte vet det är ordet amöba för mig ett ord för ett ting som ingen riktigt vet vad man ska kalla. Typ ett ruttet päron. (Jag vet att man skulle kunna gå så långt att man väljer att kalla det "ett ruttet päron" i stället för amöba men vafasen). Hur som helst är växterna döda. Jättedöda. Och sådär frasiga så när man nuddar dem så faller fyra miljarder blomblad ner på golvet.

Vad har då mina döda amöbor med vuxenpoäng att göra? Jag har inget bättre svar på det än någon annan. Men någonstans gjorde jag en koppling... Ni kanske tror att jag tänker på det uppenbara; att jag inte förtjänar vuxenpoäng eftersom jag inte tog hand om mina blommor. Men nej, varför tänka det uppenbara när man kan gå steget längre? Det är definitivt mycket mer underhållande, och det är trots allt underhållning vi sysslar med här.

Kanske vill de där växterna bara påminna mig om att jag inte kan komma undan att göra vuxensaker och då tjäna poäng. De vill med andra ord säga - dammsug, NU!

Känns rätt skönt att min första tanke inte var "måste hämta dammsugaren" utan "haha, det där frasiga ljudet lät skojigt jag tror jag ska pilla lite till".

Jo men visst, jag är ju så söt att det är galet. Ikväll ska jag laga biffar. Gotttttt. Ta hand om er kompisar. Och ta hand om era kompisar också när ni ändå är igång.

2011-11-09 @ 17:52:48 Permalink VARDAG Kommentarer (0) Trackbacks ()

LATHET

Det står en stor, ny tv på mitt rum. Vad kan möjligen vara fel med den meningen? För det första är definitionen "stor" egentligen ett annat ord för tjockteve. För det andra är tv:n bara ny på mitt rum (den har stått på min brors rum i flera år)... Dessutom har bilden en grön och en rosa fläck. Och just det ja, tv:n är inte ikopplad utan står lite på sniskan på mitt skrivbord.

Jag funderar på att lyfta bort den därifrån. För jag insåg just att jag inte har en aning om vad den där tjocka teven gör på mitt rum överhuvudtaget. Den bara står där men jag har inte gjort någon ansträngning till att flytta den. Samma sak som när man slötittar på teve och efter en kvart inser att det man tittar på är helt kasst men man ändå inte byter.

Att komplettera med en bild som visar exakt exakt vad man pratar om är faktiskt rätt komiskt. Inga symboler, metaforer eller gömda budskap här inte.

Nej nu ska jag gå och pyssla om mina muskler eller nåt. Ha!

2011-11-08 @ 20:05:00 Permalink VARDAG Kommentarer (3) Trackbacks ()

NÄR REALISTEN OCH DRÖMMAREN INTE KOMMER ÖVERENS

Det känns så bra när jag kollar statistiken och ser att väldigt många tittade in här igår med förhoppningar om ett inlägg. Jag hade ju sagt att det skulle komma upp. Det känns därför lite extra dåligt att det inte kom något igår och att de väldigt många fick bli besvikna. Jag skäms lite. (Och blev dessutom tillsagd av en liten blond tjej att det var dålig uppdatering...)

Men för att gottgöra det kan jag nu meddela att jag på bussen upp till sjöbo kom och tänka på något, som i min värld var ganska stort. För det första var jag förvånad att det överhuvudtaget fanns någon plats för mina tankar när bussen var så proppfull men det hör inte hit.

Nej, det jag tänkte på har med framtiden att göra. Jag har tänkt i flera år att jag vill åka till London ett år efter studenten och nu det senaste halvåret har jag nog i princip bestämt mig för att det är just det jag vill. Det är alltså en dröm jag har. En dröm som relativt lätt går att ordna. Men när det året har gått och jag kommer hem, then what?

Det är här någonstans det tar stopp och hjärnan klyvs lite. Jag har nämligen två hjärnhalvor (precis som vilken normal människa som helst) skillnaden är att den ena halvan kallas "realisten" och de andra "drömmaren".

Ni inser problemet nu va?

Dessa två halvor kan nämligen aldrig komma överens vilket oftast resulterar i beslutsångest och att realisten sedan vinner. Jag vet inte om jag vill leva mitt liv så. Jag vill inte att realisten ska agera tullvakt åt drömmaren och hindra honom från att ta sig igenom. När jag satt där på bussen tänkte jag att jag så gärna hade velat jobba med film. Drömmaren skriker till mig att jag kanske skulle gå någon utbildning och sen försöka få in en fot i branschen med en praktikplats eller liknande. Men samtidigt som de här mycket lockande tankarna vimlade omkring fanns där också en bild av en 40-årig Hanna med stram hästsvans och halvdyr kostym sittandes på ett möte med 6 affärssnubbar omkring mig. Realisten skriker då, "det där är rimligt och vägen dit är säkrare, satsa på det!".

Jag kom inte längre i mina funderingar innan den inspelade rösten sa "Nästa: Sjöboskolan" och jag var tvungen att kliva av.. Jag ska ta upp den där tappade tråden någon gång. Det är ju trots allt ganska så jäkla viktigt.

Såhär glad är jag idag. Och ja ni tänker rätt, det tog undefär 40 kort innan jag inte tyckte jag såg ut som et mongo.

Puss

2011-11-07 @ 15:39:01 Permalink VARDAG Kommentarer (1) Trackbacks ()

ALLT SJUNKER

Har precis skrivit klart mitt nationella tal som ska hållar nästa vecka. Är jag nöjd? Låt mig lägga fram det såhär. Jag började med att skriva Vasaskeppet och lyckades tillslut rädda det så att det slutade med att bli Titanic.
Förvillande?
Jag skrev ett katastrofdåligt tal och har nu försökt rädda det för att slippa skriva om alltihop. Resultatet blev att det flyter lite längre än det förra med det kommer fortfarande sluta på havets botten..
Kanske vore det bättre att skriva om allt. Det hade jag förmodligen gjort om jag hade haft tid och lust att lägga min helg på det. Vem försöker jag lura, jag hade aldrig skrivit om ett helt tal från början.
Jag får därför förlita mig helt på min fantastiska förmåga att trollbinda publiken.
Det är något jag och Tom Riddle har gemensamt.

2011-11-04 @ 10:40:12 Permalink VARDAG Kommentarer (0) Trackbacks ()

BARA NÅGRA TANKAR

Drömmar har alltid facinerat mig. Mig och alla andra som någonsin vaknat upp och kommit ihåg sin dröm. Även om jag anser att man kan ta drömtydning lika seriöst som Kissie ägnar jag ändå en del tid med att försöka tänka ut varför jag drömde just det jag drömde.

Ibland är det lätt att se var drömfragmenten kommer ifrån. Jag drömde en gång att Apolivatjejen var fruktansvärt arg på mig för att jag inte kunde all matematik som går att kunna. Logiskt eftersom jag hade haft matteprov samma dag. Att Apolivatjejen skulle besitta en våldsam sida skulle väl inte förvåna någon det heller..

Men när drömmarna blir mer komplicerade blir förklaringarna det med. När okända människor dyker upp och agerar biroller, betyder det att hjärnan sparar fler ansikten än vad vi egentligen noterar? Rätt skrämmande om jag då går omkring med en ansiktsbank i huvudet. Och till vilken nytta? För att roa/oroa mig när jag sover?

Eller tillhör ansiktena kanske någon jag inte mött än? Det hade varit coolt. Kanske är det det som händer när man ibland träffar någon som man är helt säker på att man har sett innan men också är rätt säker på att det inte finns någon möjlighet att man skulle ha gjort det?

Ett ansikte är dock alltid samma, både i och utanför drömmarna. Mitt eget. Det är lite synd faktiskt. Någon gång hade jag ju velat testa på att drömma att jag var någon annan.

Apolivatjejen till exempel. Då hade jag kanske förstått varför hon va så arg på mig för det där med matten...

2011-11-02 @ 18:49:55 Permalink VARDAG Kommentarer (1) Trackbacks ()

SALANDER HANDLAR INTE PÅ JOLINA

Hej, ja det är jag igen. Vet inte om ni minns mig men det är jag som styr den här skutan. Ni kan kalla mig kapten. I vilket fall så satt jag nyss och bläddrade igenom en hög med bloggar och insåg att ungefär en på 500 gör något vettigt med sin blogg. Resterande 499 kollar vad andra skriver på sina bloggar och gör sedan samma sak. Det uppdateras med samma rubriker om samma nyinköpta klädesplagg. Har man sett en har man sett alla alltså.

Från och med nu ska jag ta ett steg i rätt riktning. Med andra ord i motsatt riktning från vart de andra är på väg. Jag vill inte att detta ska bli en blogg som vilken som helst. En som man bläddrar förbi för att man redan har sett den där rubriken, den där bilden och vet att tröjan kostade 3 500 kronor och kommer från Jolina.

Jag ska slänga in lite bilder, både de som blir bra och som blir mindre bra. Jag ska slänga in lite humor och lite sarkasm och se vart det hela leder.

Så nu börjar jag om med något helt nytt.

När jag går till bussen varje morgon känner jag mig som Lisbeth Salander. Men bara i ungefär 30 sekunder. Det finns en kort sträcka mellan mitt hus och busshållsplatsen där man går under tak med lampor lysandes öven en. Lägg till att det är kolsvart ute på morgonen och att jag alltid går med luvan på, hörlurarna i och helt i min egen värld. Ja, då identifierar jag mig med en påhittad emo-hacker med relationsproblem.

Det här med att försöka sticka ut från mängden och inte göra vad alla andra gör kanske inte blir så svårt trots allt.

Godnatt.

2011-11-01 @ 23:15:54 Permalink VARDAG Kommentarer (1) Trackbacks ()