Jag vet att jag själv brukar dissa mainstreamlåtar, speciellt låtar som blir populära efter att någon sjungit den i idol. Det stör mig inte när någon går och sjunger på en låt, lägger upp låten som en länk på facebook eller spotify och man vet att låten hördes i gårdagens program.. Men när personerna agerar som att de själva bara hittat en ny bra låt. Då blir det lite löjligt sådär.

Nu skulle inte detta inlägget handla om dissar och jag skulle inte vara hater-Hanna.

Det jag ville komma fram till var att idol faktiskt ofta är en källa till ny, bra musik och man glömmer bort det om man är för snabb med att dissa låtarna.

Två låtar har jag fastnat för hittills och jag kan erkänna att de kommer från idol:
Black and gold - Sam Sparro
Fast Car - Tracy Chapman

Kamerakompisen krånglar och jag vet att det är trist utan bilder. Men jag tänkte att ett inlägg utan bilder är bättre än inget alls. (Och så bjöd jag ju på musik istället).

Dagens positiva är NYA SCHEMAT. Hade förväntat mig mycket värre så det var en positiv överraskning. Sen är det väl inte toppen att avsluta onsdagarna med företagsekonomi i 4 timmar men..
Dagens negativa ska jag inte ens påminna mig själv om eftersom jag för tillfället använder ALL min viljestyrka för att inte tänka på det.

Har också tänkt att vakna upp varje morgon framöver och tänka på SAAB när alarmet ringer. Det är nog rätt okej ändå, de behöver lite stöd. 
Asha Ali – The Time Is Now

Klockan är 8. Mer än 8. Om 18 timmar ska denna "smarta" person göra ett prov som hon inte har en aning om vad det handlar om. Hon skulle kunna sätta sig och plugga nu, hon har ju som sagt 18 timmar på sig så något borde ju fastna i hjärnan under tiden, men det är inte så hon löser saker och ting. (Inte för att smarta lösningar egentligen är hennes grej, men det är en annan historia som vi tar en annan gång). I stället för att plugga, vi kan kalla det en fysisk lösning på problemet eftersom det kräver att man rör på sig och faktiskt gör något, väljer hon den lätta (läs: lata) lösningen som vi kan kalla den psykiska lösningen.
Hon intalar helt enkelt sig själv att hon kan det som ska kunnas, att det kommer gå bra och att hon därför inte behöver använda sig av den fysiska lösningen.

Ja jag pratar om mig själv i 3:e person. Anledningen? Då känns det inte som om det är mig själv jag pratar om utan något annars stackars problembarn. För sanningen är att "smart"=osmart men osmart är inte=dum. För jag är inte dum jag är....bara lite lat.
Vad gör jag då i stället?
Lyssna själva:  +++

buonanotte