Hej, ja det är jag igen. Vet inte om ni minns mig men det är jag som styr den här skutan. Ni kan kalla mig kapten. I vilket fall så satt jag nyss och bläddrade igenom en hög med bloggar och insåg att ungefär en på 500 gör något vettigt med sin blogg. Resterande 499 kollar vad andra skriver på sina bloggar och gör sedan samma sak. Det uppdateras med samma rubriker om samma nyinköpta klädesplagg. Har man sett en har man sett alla alltså. 

Från och med nu ska jag ta ett steg i rätt riktning. Med andra ord i motsatt riktning från vart de andra är på väg. Jag vill inte att detta ska bli en blogg som vilken som helst. En som man bläddrar förbi för att man redan har sett den där rubriken, den där bilden och vet att tröjan kostade 3 500 kronor och kommer från Jolina.

Jag ska slänga in lite bilder, både de som blir bra och som blir mindre bra. Jag ska slänga in lite humor och lite sarkasm och se vart det hela leder.

Så nu börjar jag om med något helt nytt.

När jag går till bussen varje morgon känner jag mig som Lisbeth Salander. Men bara i ungefär 30 sekunder. Det finns en kort sträcka mellan mitt hus och busshållsplatsen där man går under tak med lampor lysandes öven en. Lägg till att det är kolsvart ute på morgonen och att jag alltid går med luvan på, hörlurarna i och helt i min egen värld. Ja, då identifierar jag mig med en påhittad emo-hacker med relationsproblem. 

Det här med att försöka sticka ut från mängden och inte göra vad alla andra gör kanske inte blir så svårt trots allt.

Godnatt.