JAG LÄNGTAR TILL... ELLER BORT?
Förstår ni skillnaden?
Någon gång i våras blev det bestämt att det var till Italien EP09 skulle. Ända sedan dess, eller kanske ända sedan EP08:s resa för ett år sen nu (shit går det så fort?!), har jag längtat till det var vår tur. Det kändes liksom lönlöst att längta till USA-resan i trean. De är ju så långt dit, eller?. Men ju närmare den 29 januari vi har kommit desto mer har den där längtan försvunnit.
Alla förberedelser ni vet köpa saker, packa väskan, nedräkning för fasen(!!) har inte känts riktigt så kul som jag vet att de borde. För en stund sen slog det mig att det är för att jag inte längtar till, jag längtar bort. Det är därför alla meningar som "åh Italien, då kommer ni få se så vackra saker och äta så god mat" inte riktigt har fastnat.
Jag hade nämligen kunnat åka vart som helst. Det var inte slutdestinationen som var det viktiga. Jag behöver en paus från rutiner och vardagsliv. Det får jag genom att åka iväg, alltså är det själva bortresandet som är det jag längtar mest efter.
Att det är mot just Italien planet går är ju iofs en fet bonus!
Ja jag vet, jag är en "sån där" Fast det finns dock fortfarande värre webcam-addicts än mig. Ledtråd: de bär mössa.
I'm off. (Observera gärna prepositionen.........)
Arrivederci!
Någon gång i våras blev det bestämt att det var till Italien EP09 skulle. Ända sedan dess, eller kanske ända sedan EP08:s resa för ett år sen nu (shit går det så fort?!), har jag längtat till det var vår tur. Det kändes liksom lönlöst att längta till USA-resan i trean. De är ju så långt dit, eller?. Men ju närmare den 29 januari vi har kommit desto mer har den där längtan försvunnit.
Alla förberedelser ni vet köpa saker, packa väskan, nedräkning för fasen(!!) har inte känts riktigt så kul som jag vet att de borde. För en stund sen slog det mig att det är för att jag inte längtar till, jag längtar bort. Det är därför alla meningar som "åh Italien, då kommer ni få se så vackra saker och äta så god mat" inte riktigt har fastnat.
Jag hade nämligen kunnat åka vart som helst. Det var inte slutdestinationen som var det viktiga. Jag behöver en paus från rutiner och vardagsliv. Det får jag genom att åka iväg, alltså är det själva bortresandet som är det jag längtar mest efter.
Att det är mot just Italien planet går är ju iofs en fet bonus!
Ja jag vet, jag är en "sån där" Fast det finns dock fortfarande värre webcam-addicts än mig. Ledtråd: de bär mössa.
I'm off. (Observera gärna prepositionen.........)
Arrivederci!
PACK UP
you'd never take a walk with me, would you?
Jag vet att såna här smått töntiga nedräkningar är uttjatade men om sanningen ska fram så har jag inget annat att skriva för tillfället... Ni får helt enkelt stå ut och hoppas att jag tar med mig inspirazione hem från italia.
grönvitröd
VAMPIRE DIARIES?
Kära dagbok som inte egentligen kan vara en dagbok eftersom det i min värld är så att dagböcker endast ska läsas av den personen som skriver i dagboken och eftersom detta inte endast läses av mig inte riktigt kan räknas till kategorin dagbok.
(Ja det var meningen att skriva en mening som inte har någon mening.)
Loggade in utan att ha en aning om vad jag skulle skriva. Hittar på samtidigt som jag skriver ungefär. Kan ju dock informera världen om att företagsekonomi är svårt, att min bror lagar soppa, att jag om en vecka står i Italiens huvudstad och att jag har hittat mina "borttappade" kortegebyxor.
Och att jag inte skulle ha några problem med att sova i en kista.
DET SLOG MIG PRECIS...
...att jag inte har en enda spotify-playlist.. Spontant raderingsutbrott kallas det.
my brain never stops
Min bror kom in på mitt rum för en stund sedan och frågade om han fick låna mitt busskort för att åka till Nittorp och kolla på hockeymatchen. Hockey är ju trots allt det enda Nittorp har att erbjuda. (Ta det inte personligt Nygren..). Jag sa att det var väl okej. Då kom nästa fråga:
Hur använder man det då?
Min första tanke var "är du smått efterbliven? du frågar hur man använder ett busskort? det är typ den enklaste saken i världen?"
Min andra tanke var "hade inte jag själv frågat samma sak för 3 år sedan?".
Förmodligen.
Om jag ser tillbaka på mina erfarenheter av bussar börjar det någonstans i lekis, möjligen dagis och utflykterna till badhuset. Kan tillägga att badhuset ligger knappt 2 km från dagis och att jag i efterhand inte fattar varför man åkte buss dit.. Men det var inte poängen. På dagis var bussresor något främmande och otroligt spännande. Och man skulle självklart sitta längst fram. Skulle det vara så att någon annan hann före och tog platsen längst fram så inga problem. Bara fejka att man mår illa så kommer fröken säga till den som tog platsen att Hanna måste få sitta där. Score!
Fram tills jag började gymnasiet har bussar varit något jag helst hållit mig ifrån. Känner mig fortfarande handikappad när det kommer till tidtabeller, busskort, stopp-knappar och avstigningar.
Vad jag framför allt har uppmärksammat men inte förstår är de extrema normer som följer med bussar. De gäller först och främst sittplatserna. Det började alltså med att platsen längst fram var THE plats. I högstadiet var det väl snarare platserna längst bak som gällde. Ni känner väl igen att det alltid är de som sitter längst bak som hörs mest?...
Nu är idealet att ha en fönsterplats och en tom stol bredvid sig. ALLA har det. Och alla är livrädda för att någon annan ska sätta sig bredvid och inkräkta på vårt revir. Vi försöker därför markera att vi inte vill ha sällskap genom att placera väskor (helst så stora som möjligt) på den tomma platsen.
Med för att va ärlig. Det ser skitlöjligt ut när det sitter två rader av människor vid fönstrena med sin bästa kompis bredvid. Bästa kompisen heter allt från puma till chanel..
Sverige i ett nötskal.
Hur använder man det då?
Min första tanke var "är du smått efterbliven? du frågar hur man använder ett busskort? det är typ den enklaste saken i världen?"
Min andra tanke var "hade inte jag själv frågat samma sak för 3 år sedan?".
Förmodligen.
Om jag ser tillbaka på mina erfarenheter av bussar börjar det någonstans i lekis, möjligen dagis och utflykterna till badhuset. Kan tillägga att badhuset ligger knappt 2 km från dagis och att jag i efterhand inte fattar varför man åkte buss dit.. Men det var inte poängen. På dagis var bussresor något främmande och otroligt spännande. Och man skulle självklart sitta längst fram. Skulle det vara så att någon annan hann före och tog platsen längst fram så inga problem. Bara fejka att man mår illa så kommer fröken säga till den som tog platsen att Hanna måste få sitta där. Score!
Fram tills jag började gymnasiet har bussar varit något jag helst hållit mig ifrån. Känner mig fortfarande handikappad när det kommer till tidtabeller, busskort, stopp-knappar och avstigningar.
Vad jag framför allt har uppmärksammat men inte förstår är de extrema normer som följer med bussar. De gäller först och främst sittplatserna. Det började alltså med att platsen längst fram var THE plats. I högstadiet var det väl snarare platserna längst bak som gällde. Ni känner väl igen att det alltid är de som sitter längst bak som hörs mest?...
Nu är idealet att ha en fönsterplats och en tom stol bredvid sig. ALLA har det. Och alla är livrädda för att någon annan ska sätta sig bredvid och inkräkta på vårt revir. Vi försöker därför markera att vi inte vill ha sällskap genom att placera väskor (helst så stora som möjligt) på den tomma platsen.
Med för att va ärlig. Det ser skitlöjligt ut när det sitter två rader av människor vid fönstrena med sin bästa kompis bredvid. Bästa kompisen heter allt från puma till chanel..
Sverige i ett nötskal.
MED RISK FÖR ATT LÅTA HJÄRNTVÄTTAD
Planera...
Detta överskattade ord.
Detta var min association av ordet för ett år sedan. När jag konstant matades med information om hur viktigt det är att planera rätt för att underlätta för sig själv.
Bullshit tänkte jag. Tror ni på allvar att jag inte planerar?
Ordet planera var för mig laddat med negativitet. Jag kopplade nämligen ihop det med "plugg som inte funkar". För er som inte förstår det uttrycket. Det är alltså när man har så mycket plugg att man tänker att "det fan skulle kvittat hur mycket jag planerar jag kan omöjligen hinna göra allt"..
Hatet mot ordet planera gick så långt att jag spenderade flera timmar på Viskan med att göra upp ett schema för några veckor framåt där jag planerade vad jag skulle göra varje timma. Anledningen? Endast för att kunna ha ett bevis på papper att planera inte funkar. Punkt.
Planera...
Detta underskattade ord.
Associationen av ordet är ändrat nu, ett år senare. Jag kan inte sitta här och säga att jag ångrar att jag inte lyssnade på de andras råd om att planera. För jag lyssnade ju, och jag försökte. Jag gjorde bara inte på rätt sätt. Jag har äntligen (!) hittat mitt sätt att planering. Jag tolkade ordet planering fel från början. Det handlar inte om det jag trodde, att man ska sitta och skriva i vad man ska göra varje timma. Det handlar om att ta vara på tiden. Att, även om det är fredag eftermiddag och det går emot alla principer, faktiskt sätta sig och skriva den där rapporten. Det råkar nu nämligen vara så att fredagseftermiddagarna är den tid i veckan då jag har mest motivation till plugg. Anledningen till att jag inte tog till vara på den tiden innan var att jag var så låst i tanken att jag ska inte behöva plugga en fredag om jag planerar RÄTT.
Vadå planera rätt? Jag planerar säkert helt fel, det går ju emot alla principer. Men jäklar va det funkar.
Hur tror ni annars jag kan sitta här och lägga ner tid på en (kan tyckas meningslös) text? Många andra sitter ju just nu och skriver (kan tyckas en ännu mer meningslös) företagsrapport?
PAPPA SVARAR PHILIP!
LÖRDAG
Nu jäklar, ska jag ha ett plastkort före sommaren är dags att ta tag i det nu. Here we go...
VAD TAR JAG MED MIG I MIN RYGGSÄCK?
NYTT: LÖRDAG + FACEBOOK
Jag vet, det behövdes inte men jo.. Fast nu får det räcka med ringar. För ett litet tag..
Förövrigt hade jag gärna haft den behövliga sovmorgon som vanligtvis erbjuds på torsdagar. Att gå på UF-föreläsning i stället känns njaa (tack dansken..). Får hoppas det är något att ha.
På tal om absolut ingenting, är jag den enda som inte riktigt orkar med den där plats-grejen på face? (Antagligen har jag bara inte fattat grejen). Okej att man nu kan få reda på exakt vad alla gör vareviga sekund men var de gör det också? Nog finns det många onödiga grejer men om jag verkligen hade velat veta var någon befann sig eller vad någon gjorde kan jag faktiskt fråga.
Men vadå? tänker någon. Om du vill veta det är det ju asbra, bara gå in på facebook. Jo men visst, men det förstör lite grejen med privatliv. Och ja, alla får välja själva om de vill att alla ska få veta allt om dom.
Det enda jag säger är att jag skiter fullständigt i om någon random befinner sig på toaletten eller i matsalen.
Faktiskt.
EN SÅN DAG MAN GLÖMMER DAGEN EFTER
Finns i stort sett ingenting jag vill dela med mig från idag. Ingenting av värde har hänt. Och tyvärr är det ganska vanligt. Men okej för att inte dra med er andra ner i min depp-sörja kan jag väl gå så långt som att jag lovar ett inlägg till ikväll.
tack och hej.
eller bara hej förresten.
tack och hej.
eller bara hej förresten.
NYTT: FREDAG
Well..jag lovade visst
YOU GOTTA STAND FOR SOMETHING OR YOU'LL FALL FOR ANYTHING
det var mest rubriken jag ville förmedla faktiskt..
SNABBT, LÄTT OCH NÅGORLUNDA RÄTT
Ingen update från lidköping. Eller skövde. Eller falköping heler för den delen. Ledsen men ingen dator= ingen blogg. Har i alla fall kollat på tillräckligt med hockey för i år...
Vad har jag med gjort? Handlat, alldeles för mycket (läs: alldeles lagom mycket). Ni ska få se vad. Får nog bli 3 inlägg (mest för att ha något att lägga upp haha). Men inte nu, internet vill mig inte väl och bilder blir det inga...
Jag hatar teknik ibland.
Vi hörs när vi hörs annars så hörs vi senare..
Vad har jag med gjort? Handlat, alldeles för mycket (läs: alldeles lagom mycket). Ni ska få se vad. Får nog bli 3 inlägg (mest för att ha något att lägga upp haha). Men inte nu, internet vill mig inte väl och bilder blir det inga...
Jag hatar teknik ibland.
Vi hörs när vi hörs annars så hörs vi senare..
FLICKAN SOM TÄNKTE FÖR MYCKET
Detta blir visst det tredje inlägget idag. Det var ett tag sen det senast inträffade. Jag antar att det blir så när man ägnar en hel dag åt att sitta i en säng. Det är vad jag har gjort idag. Och igår. Och för många andra dagar. Jag har inte lust att göra mycket annat.
Jag vet alldeles för väl att jag är sluten, att om man vill veta något om mig får man vara beredd att dra det ur mig. Men jag försöker dela med mig lite mer nu.
Känner mig lite kluven, om det är rätt ord. Samtidigt som jag inte vill prata med en enda människa utan bara sitta just här, i min säng, vill en annan del av mig vilja träffa folk. Vilja make an effort till ett socialt liv istället för att leva i en självvald exil. Eller jo, en person vill jag prata med. Som alltid när jag verkligen känner att en "inte sova något för att jag behöver prata så mycket"-natt är vad jag behöver. Saknar jag den viktigaste ingrediensen. Någon som svarar, eller lyssnar åtminstone.
Jag försöker intala mig själv att det går att ändra på ganska lätt, att det bara handlar om mitt sätt att tänka, ni vet kognitiv terapi typ? Men sanningen är att nej, jag kan inte ändra det och det är när jag sitter här i min säng, som förövrigt har ett kuddberg och nytvättade lakan, och grubblar djupare i det här som jag blir ledsen. På mig själv mest.
Jag kan inte förvänta mig att någon förstår eller känner igen sig i det här. De flesta människor jag känner tycker om att vara tillsammans med andra människor oftast. De flesta blir glada om de får ett sms där planerna för helgen står, de får inte ångest och försöker komma på ursäkter. Eller ännu värre, skiter i att svara överhuvudtaget. Men i vilket fall så brukar de va nöjda med det. De gillar att de gillar att umgås. Jag gillar inte att jag inte gillar att umgås. (Hänger ni med? Ledsen för knepiga meningar..) Samtidigt kan jag inte ändra på det.
Det är ett nytt år, perfekt läge att bryta gamla vanor.
Jag vet alldeles för väl att jag är sluten, att om man vill veta något om mig får man vara beredd att dra det ur mig. Men jag försöker dela med mig lite mer nu.
Känner mig lite kluven, om det är rätt ord. Samtidigt som jag inte vill prata med en enda människa utan bara sitta just här, i min säng, vill en annan del av mig vilja träffa folk. Vilja make an effort till ett socialt liv istället för att leva i en självvald exil. Eller jo, en person vill jag prata med. Som alltid när jag verkligen känner att en "inte sova något för att jag behöver prata så mycket"-natt är vad jag behöver. Saknar jag den viktigaste ingrediensen. Någon som svarar, eller lyssnar åtminstone.
Jag försöker intala mig själv att det går att ändra på ganska lätt, att det bara handlar om mitt sätt att tänka, ni vet kognitiv terapi typ? Men sanningen är att nej, jag kan inte ändra det och det är när jag sitter här i min säng, som förövrigt har ett kuddberg och nytvättade lakan, och grubblar djupare i det här som jag blir ledsen. På mig själv mest.
Jag kan inte förvänta mig att någon förstår eller känner igen sig i det här. De flesta människor jag känner tycker om att vara tillsammans med andra människor oftast. De flesta blir glada om de får ett sms där planerna för helgen står, de får inte ångest och försöker komma på ursäkter. Eller ännu värre, skiter i att svara överhuvudtaget. Men i vilket fall så brukar de va nöjda med det. De gillar att de gillar att umgås. Jag gillar inte att jag inte gillar att umgås. (Hänger ni med? Ledsen för knepiga meningar..) Samtidigt kan jag inte ändra på det.
Det är ett nytt år, perfekt läge att bryta gamla vanor.
Det är bara synd att det inte alltid går..
+ + +
Jag har ju bestämt (för länge sen) att jag inte behöver mer ringar. Modekungen gör det dock svårt för mig..
OM 23 DAGAR
ITALIEN
NYTT
Det är nu det är så lätt. Så lätt att lova sig själv saker, så lätt att se positivt på saker och så lätt att börja om. Jag älskar nya år och "start-over"-tillfällen. Inga nyårslöften dock, om inte Syphies förslag om att nyårslöftet att inte ha något nyårslöfte räknas. Det blev i vilket fall en mycket lyckad afton (den mellan 31 dec och 1 jan). Början på 2011 har varit mer än bra och jag kan ju iaf försöka lova mig själv att resten av året ska bli detsamma. Jag tänker inte göra någon lång resumé av 2010. De som var med vet ändå vad som hände..
Efter 2 flöt-dagar kanske det imorgon är dags för...en tredje.
Puss och kram (ja vadå kan jag inte testa på något nytt?)
Ett litet urval av alla kort..
Efter 2 flöt-dagar kanske det imorgon är dags för...en tredje.
Puss och kram (ja vadå kan jag inte testa på något nytt?)
Ett litet urval av alla kort..
