=soffsittande, tv-tittande och allt som hör till den katergorin. Jag drog mig dock tillbaka till min håla och har nusvårt att besluta om 42-minuters serier är lättare att titta på än en lång film..

Varför bilden då, tänker ni? Fastnade för den när jag blädrade i bildarkivet. Den är från 2010 och mitt hår är extremt tunt där. Det gjorde mig lite glad att det trots allt har gått ett år och att jag snart kan använda mitt hår som vintermössa igen. (Lagom till sommaren kanske)

Alla som har en blogg på blogg.se har ett mål. Att komma med på mest aktiva-listan eftersom man då visas upp på förstasidan vilket leder till en hel drös med läsare. Tro mig, jag talar av erfaranhet. Ironin i det hela är att jag var 14 och inte hade något bättre för mig än att uppdatera bloggen 17 gånger per dag och då med inlägg som "är plopp eller center godast, vad tycker ni?". Bara att titta i arkivet om ni vill ha bevis...

För att hamna på den där åtråvärda listan krävs det att man uppdaterar kanske 10 gånger på en dag. Att man kommenterar på kanske 150 andra bloggar vilket då leder till att dessa 150 bloggare klickar på din länk i kommentaren och ofrivilligt trillar in på din blogg. En besökare - check. Klickar man runt lite på andras bloggar och läser bland kommentarerna ser det ut såhär:

"sv: tack"

"sv: jodå, allt är bra med mig, sj?"

"sv: tack, din header är med fin"

"Allt bra?"

"Fin blogg"

"TÄVLING PÅ MIN BLOGG"

"sv: tack detsamma"

"Hej fin blogg. Följa varandra med bloglovin?"   

Det här fiskandet efter läsare är rätt sorgligt. Att ingen längre verkar skriva inlägg som man faktiskt vill att folk ska läsa. Och att man inte heller bryr sig om att läsa andras inlägg utan istället bara är inne på deras bloggar så lång tid som det tar att lämna en liten kommentar (med andra ord få en läsare).

Jag funderar på att göra ett experiment och se exakt hur många kommentarer jag skulle behöva lämna och hur många inlägg jag skulle behöva göra för att återigen ta min rättmätiga plats (!) på mest aktiva-listan. Och framför allt se hur många som faktiskt tar sig tiden att läsa de inlägg jag skriver innan de lämnar en kommentar.

Ja, jag ska nog göra det. Någon dag.

Från mina glansdagar.. Jag vill skratta. Högt.

Jag tycker fler borde bli besatta av mig.

Egentligen var det där bara ett retoriskt knep för att fånga uppmärksamhet. Ni vet bättre än jag om det lyckades.. Vad jag ville säga var att ni lättare kan öh...hålla koll på mig med bloglovin. Därför ger jag er en länk dit nu.
Klicka på den tack.

k l i c k a  h ä r  s å  k a n s k e  d u  f å r  e v i g t  l i v .

vill definitivt inte att jag ska få se senaste avsnittet av Gossip Girl. Nu blev jag lite ledsen. Var ju så taggad.

slagit rekord i att hinna flänga runt mest på kortast tid. Hinner därför inte göra mer än påminna om att jag finns - hej! Nu ska jag fortsätta flänga. Mot Borås den här gången.

Vi ses.

Blev nästan lite röd om kinderna när jag snurrade runt i bloggvärlden och hamnade på tre "gå ner i vikt och få victorias secret kropp fram till sommaren"-bloggar. I rad. Samtidigt som jag hade suttit och funderat på om glass eller ostbågar hade varit godast ikväll. För även om vi bor i ett mellanmjölksland och tanken på att berömma sig själv är strikt censurerad så gör det mig ändå glad att jag kan läsa såna bloggar och fortfarande tänka på ostbågar. 

Mmm...cheese...

Förlåt, tappade fokus där en stund. 

Jag visste inte ens att det fanns en hel nisch av bloggar under tidigare nämnd kategori. Har ju hört om modebloggar och fotobloggar och även en del bakbloggar. Men detta måste ju vara en helt ny typ av bakbloggar (läs: rumpbloggar)? 

När blev yttrandefrihet detsamma som "Hej, vill ni veta hur många millimeter min bakdel har minskat den här veckan?"

Jag känner mig så gammal och konservativ..
 

Det sämsta med att vara ute i snölandskap är att mina tänder ser så gula ut...

Det finns en bra sak med att fönstrena i biblioteket är smutsiga. Anledningen är att jag faktiskt kan se just hur smutsiga de är. Solen skiner nämligen rakt in genom fönstret och får min vän Sara att återspeglas som en gloriaprydd ängel. Vackert. Solen har varit sällsynt de senaste månaderna och så fort den kommer fram och värmer våra kinder minns man att Sverige inte bjuder på vinter och mörker året runt. Ni förstår att jag faktiskt inte menar "värmer" på riktigt va? Det är trots allt fortfarande -7 ute..

Men drömma om sommaren kan vi. Och låtsas för en stund kan vi också. Sabina är speciellt bra på det då hon får för sig att hosta sommarförfest mitt i vintern. Konstigt tänker ni. Underbart tänker jag (och Sara). Vet inte varför hon hamnade i en parentes. Tror hon gillar den skyddade miljön. Uppmaningen var att rota fram shortsen, sommarklänningarna och solbrillorna.

Det har vi gjort.

Vet inte om någon av er tittade på Halv 8 hos mig innan. Om ni gjorde det förstår ni vad jag menar när jag säger att min chokladälskande mage kurrade till extra högt när desserten kom fram på tallrikarna. Herregud så gott, jag måste testa den där mintchokladtårtan. Det får väl bli ett av lovets projekt. Då får man.

Vad hände med det uttrycket, dog det eller?

På tal om lov. Det börjar imorgon. 10 i 4.
Skönt.
Det är mitt sista riktiga lov någonsin.
Mindre skönt.

För att upprätthålla den där procenten av mode som denna bloggen innehåller kan jag visa vad dagens shopping resulterade i. Men det får bli senare. Se det som en cliffhanger. En sjukt intressant sådan.

Nu ska jag återgå till det lika sjukt intressanta Modern Family-avsnittet som jag pausade för detta inlägg.
Så. Sjukt. Dedikerad.

Idag möts ni av samma syn som jag gör varje morgon. Observera gärna att klockan är 9. Jag hade kunnat ha sovmorgon någon timme till men bestämde mig i stället för att utnyttja tiden bättre. Med bättre menar jag att jag hinner runt en sväng på stan innan skolan. Hur ofta händer det?
Men först, frukost.

Top Model Sverige. Gillar det mer än jag borde.

Tänk att ett foto kan ge bilden av att något är så mycket mer dramatiskt än vad det egentligen är...

Det lyser små strimmor av sol in genom mina fönster. Så länge jag inte drar upp persiennerna kan jag nästan låtsas som det är sommar. Eller åtminstone vår.

Eftersom det är lördag, lade jag ner lite extra tid på frukosten. Den blev fin så jag tyckte ni kunde få se den. Och nej, jag brukar inte äta frukost på silverbricka. Men varför inte? Om jag har en silverbricka är det väl lika bra att den kommer till användning? Om inte annat så sätter den silverkant på tillvaron (ha ha) och är det inte just det lördagar handlar om?
Nu ska jag höra om min mor har planer på att följa med mig och träna. Jag drog på mig träningsbyxorna i alla fall i hopp om att finna lite motivation själv. Får hoppas att det smittar av sig i såna fall..

Det lyckade spontanköpet som jag tänker glassa runt i på de kaliforniska (?) stränderna i vår. Från Bubbleroom.