Hur som helst har vi graduation och avslutningsmiddag kvar ikväll. Där väntas ett ABBA-medley, ett dansnummer och sen har jag och Fanny fått för oss att sjunga Born this way. Får se hur väl vi genomför det..

Efersom det är en middag krävs det såklart mat. Jag, Sara, Johan och Sebastian E ansvarar för tunnbrödsrullar till förrätten. Dom ligger nu inplastade i min kyl oc väntar på att serveras. Vi var så effektiva när vi gjorde dom att vi unnade oss lite chill-tid i de stora feta amerikanske stolarna som finns hemma hos mig.

Utöver det insåg jag nyss att jag fått feber (vilket förklarar varför jag varit så trött). Jag förlitar mig på att alvedon hjälper mig igenom kvällen.

Den har varit VARM. Över 30 grader. Därför tyckte inte jag och Sara att det var mer än rätt att lägga oss vid en pool och sola. Närmare bestämt på Fountaingroves country club där Saras host-mom var medlem. Inte så värst produktiv dag alltså. Men det var lördagen.

I söndags gick vi upp tidigt, packade in mat, handukar och lite folk i en bil och åkte till Lake Någonting. Vi skulle nämligen ut med familjen Beals båt. Sjön och omgivningen var VACKER. Båten var fin och stor och vädret var super. Så efter att ha klabbat ett tag med solskyddfaktor 30 (det måste låta jättelöjligt för er hemma i Sverige) åkte vi ut med båten. För det första är det ju underbart att bara åka ut med båt men vi hade med oss en sån där stor uppblåsbar tube som vi åkte på. Lite lätt nervösa satte jag och Sara på oss flytvästar hoppade (bokstavligen) på tuben som såg ut som två stora tv-fåtöljer som satt ihop och tog ett fast grepp om handtagen. Sedan åkte vi efter båten i sicksack så vi flög över våra egna vågor. Eftersom vi antog att vattnet var svinkallt ville vi inte trilla i men vi hade visst fel. Vattnet var varmt och det slutade med att vi kunde bada utomhus för första gången i år. Det var så sjukt roligt. Även om det kändes som man skulle trilla av många gånger. Och ja, Sara gjorde tillslut det...

Efter den 5 timmar långa båtturen stannade vi och åt hamburgare. Jag kände mig rätt så amerikansk för typ första gången sen jag kom hit.

Jag märker nu att jag visst hade lite för höga förhoppningar om mitt egna blogginlägg. Speciellt eftersom jag inte har några bilder än. Men bilder kommer senare.

Jag är så glad att familjen tvärövergatan tycker om mig tillräckligt mycket för att låta mig följa med. Det var verkligen en av de bästa helgerna jag någonsin haft.

Eftersom jag har en lång kärlekshistoria till Converse (hur många jag redan äger ska jag inte skriva här...) hade jag nästan bestämt mig för att inte köpa ett par till. Men det var ju innan jag faktiskt gick in i Converse-outleten. Mitt köpargument blev "jag har ju faktiskt inga i skinn".

Både jag och Sara fick med oss ytterligare saker hem men dom sparar vi som överraskning.

Och just det ja, det var 30 grader idag med så de flesta andra har nog spenderat dagen med att sola och bada. Det är mina planer för imorgon :)

Hoppas ni har det bra i kylan. Hehehe...

För det första så sitter inte svenskar ute på gräsmattor och spelar gitarr och sjunger sådär värst ofta (även om jag vet att det är kortegetider och det brukar betyda att undantag görs) och för de andra så går inte andra svenskar fram till den gitarrspelande personen och börjar prata. Man tänker ju "jag ska inte störa".

Åh vilka töntar vi är. Myself included såklart.

Som en avslutning vill jag bara önska er där hemma trevliga regnskurar (gärna med inslag av snö) och säga att vi har det bra där vi sitter på gräsmattan i 27-gradig värme och äter jordgubbar.

Eftersom min host-dad John är i L.A så har jag och min host-mom Cherie varit lite lata vad gäller matlagning. Igår gick vi ut och åt tillsammans med den andra Hanna och Lenur + familjer och idag gjorde vi frukost till middag.

Det är så mycket jag hade kunnat skriva om nu:

- Att vädret är helt underbart

- Att vi ska sjunga Basshunter och dansa julgransdansen på Arts & Lectures-presentationen

- Att jag tydligen är en jävel på att vara lillasyster

- Att jag ännu inte har shoppat alls och att allas nya converse sticker lite i ögonen på converse-dyrkande människor som mig.

- Att jag längtar till 6:e veckan men samtidigt inte vill åka härifrån. Någonsin.

Men jag kan också berätta om den underbara dagen jag, Amelia och Sara spendera på Francis Ford Coppolas winery. För det första var det så. jävla. vackert. För det andra fick vi se riktiga Oscars. Lite lätt knäsvag efter det. För det tredje var det sjukt inspirerande och coolt. Alla som gillar film (speciellt Gudfadern.....part two) bör besöka stället!

Annars så hänger vi mest här...

Vad gör ni därhemma?

Vad är det som är så fel med det?

Om livet var grått igår så är går denna dagen i blått och grönt. Fina fina kalifornien!

Om ni hoppas på optimistiska lyckohistorier med många superlativ hänvisar jag till någon annans blogg.

Lite trist och surt inlägg, jag vet.

Hejdå.

Vardagslivet är lugnade och mer avslappnat här men det innebär också att man lätt glömmer av skolan. Nästa vecka har vi midterms i political science vilket faktiskt om jag ska vara ärlig inte riktigt känns som jag har någon koll på alls. Jag vet att Obama är president men inte mycket mer än så...

Idag har jag mest hängt i mataffären och när jag inte gjort det har jag mest ätit. (Så på så sätt är ju mitt liv här inte så annorlunda från hemma).

När det är vår då har man vårbyxorna på.

Det här är min lurviga kompis Trinity.

Jag älskar det här stället. Alla ni som ågon gång försökt fånga något fint landskap på bild vet att det inte går.  Men det här är så nära jag kan komma.