Jag vet inte varför det är en bild på en uggla i det här inlägget men han ser rätt fräck ut eller hur? Sitter förövrigt med lite lätt nackspärr och funderar på om gymmet lockar eller inte... Ge mig en spark i baken någon?

Ja här sitter jag, på fjärde våningen, själv. Jag har fördrivit tiden med att städa lite, (hallå Lukas dammar du aldrig din tv?) leta efter godis i skåpen (no luck there) och hänga i cybervärlden (facebook facebook facebook). Ikväll ska jag förmodligen och allt går som jag vill träffa Sabina, Sophie och Sara om hon frisknat till. Det kommer sitta fint på en lördag.

Skoldag utan lektioner och hemmakväll utan roliga tv-program. Har haft det sämre. Fast lukter känner jag fortfarande inte. Eller hur luktar snor? Den lukten borde jag nog känna. Konstant. Men jag jobbar på det.

Så därför ska jag återgå till att lukta mig i armhålan eller vad det nu är jag håller på med...
Hejdå.

Jag vet att jag själv brukar dissa mainstreamlåtar, speciellt låtar som blir populära efter att någon sjungit den i idol. Det stör mig inte när någon går och sjunger på en låt, lägger upp låten som en länk på facebook eller spotify och man vet att låten hördes i gårdagens program.. Men när personerna agerar som att de själva bara hittat en ny bra låt. Då blir det lite löjligt sådär.

Nu skulle inte detta inlägget handla om dissar och jag skulle inte vara hater-Hanna.

Det jag ville komma fram till var att idol faktiskt ofta är en källa till ny, bra musik och man glömmer bort det om man är för snabb med att dissa låtarna.

Två låtar har jag fastnat för hittills och jag kan erkänna att de kommer från idol:
Black and gold - Sam Sparro
Fast Car - Tracy Chapman

Kamerakompisen krånglar och jag vet att det är trist utan bilder. Men jag tänkte att ett inlägg utan bilder är bättre än inget alls. (Och så bjöd jag ju på musik istället).

Alla som känner mig vet också att jag inte är mycket för det här puttinittiga. När folk gång på gång ska låta alla få veta hur mycket man älskar sin pojkvän, flickvän, hund eller vad det nu är. Men för en enda gång tänker jag ansluta mig till den skaran, inte utan anledning dock.
För när jag ligger hemma och tycker synd om mig själv (bara lite) och säger till min fina Lukas att jag så gärna hade velat ha glass men inte har någon vad gör han då?
På något jävla vänster lyckas pojken skicka glassbud hem till mig. Ja budet må vara min mamma men det spelar väl ingen roll. Jag hade ingen aning och jag blev så glad att jag log som ett fån. (Innan jag kom på mig själv och slutade vill säga).

Åh sånt gör mig varm i magen. Kärleken vänner, inte glassen...

Ville bara säga det ♥

Ja så illa är det.

Hälsar på hemma hos Montazamis någon timme. Svenska Hollywoodfruar är allt bra som uppmuntring.

Har välkomnat min kompis herr sjukis. Han gillar att dyka upp olägligt. När jag tänker efter har jag svårt att se att det någon gång är lägligt att bli sjuk. Skulle kanske vara dagen innan ett prov som man inte pluggat till.. Jag har inget sånt prov utan bara en massa saker att hinna med. Bestämde mig nu att söndagen blir en "stackars-mig-dag" och från och med imorgon är jag på benen igen.

Det är fortfarande storm ute men jag är glad ändå. Jag vet inte riktigt om jag har en anledning. Det skulle möjligen kunna ligga något i att jag åt en punchrulle nyss... Eller så skulle det kunna bero på att jag redan gjort klart det jag skulle göra idag när jag kom hem, innan jag kom hem. Det betyder nämligen att jag har tid med att hänga med en polare som jag annars bara brukar träffa på toaletten.
Ja det är sant. Han bor där. På en bänk.

Ledsen för den lite tunna uppdateringen. Har varit en del annat på gång. (Men fan vilket standardinlägg det här ser ut att bli då...) Jag ville mest säga hej. Så hej.
Om standardinlägget nu skulle göras komplett skulle det komma en bild på mig nu hehe. Den kommer inte. Istället kommer en bild som jag tycker om. För när chipsen ligger i pastasalladen. Då vet man att allt är bra.

dessa fina och väldans sköna boots. Plus i kanten för att de är fodrade och därför kan klistras fast på mina fötter hela hösten och vintern. 

Såg precis mitt allra första avsnitt av One Tree Hill. Jag vet inte om det är pinsamt att jag aldrig sett det innan eller pinsamt att jag nu gjorde det i alla fall. Skit gör det samma eftersom pinsamhet inte är så farligt. Förövrigt har jag dunsat ner i min säng och har nu svårigheter att komma upp. Tror potatisgratängen jag åt innan har gjort mig lite baktung.. Men det syns inget va?

..jag tänker ju komma tillbaka. snart.