Drömmar har alltid facinerat mig. Mig och alla andra som någonsin vaknat upp och kommit ihåg sin dröm. Även om jag anser att man kan ta drömtydning lika seriöst som Kissie ägnar jag ändå en del tid med att försöka tänka ut varför jag drömde just det jag drömde.

Ibland är det lätt att se var drömfragmenten kommer ifrån. Jag drömde en gång att Apolivatjejen var fruktansvärt arg på mig för att jag inte kunde all matematik som går att kunna. Logiskt eftersom jag hade haft matteprov samma dag. Att Apolivatjejen skulle besitta en våldsam sida skulle väl inte förvåna någon det heller..

Men när drömmarna blir mer komplicerade blir förklaringarna det med. När okända människor dyker upp och agerar biroller, betyder det att hjärnan sparar fler ansikten än vad vi egentligen noterar? Rätt skrämmande om jag då går omkring med en ansiktsbank i huvudet. Och till vilken nytta? För att roa/oroa mig när jag sover?

Eller tillhör ansiktena kanske någon jag inte mött än? Det hade varit coolt. Kanske är det det som händer när man ibland träffar någon som man är helt säker på att man har sett innan men också är rätt säker på att det inte finns någon möjlighet att man skulle ha gjort det?

Ett ansikte är dock alltid samma, både i och utanför drömmarna. Mitt eget. Det är lite synd faktiskt. Någon gång hade jag ju velat testa på att drömma att jag var någon annan.

Apolivatjejen till exempel. Då hade jag kanske förstått varför hon va så arg på mig för det där med matten...