Imorgon kommer det skrivas oändligt många texter om Alla Hjärtans Dag. Faktarutor om varför det firas (något om den där Valentin som alltid tycks dyka upp och något om hur mycket affärerna tjänar på det), något reportage om hur par i våra hembygder träffades och ett och annat recept på kärlek(smums).

Alla hjärtans dag handlar mer och mer om alla andras dagar, planer och historier än om våra egna kan jag tycka. Är inte den egentliga meningen bara att tänka lite extra på personer vi tycker om. Kanske också visa att vi faktiskt tycker om dem? Inte att skriva om hur vi går tillväga när vi visar att vi tycker om dem. (Jag förstår också ironin i att jag sitter och skriver en text om detta - don't worry.)

Vart vill jag komma då? Oavsett om ni inte tycker om någon alls eller ingen tycker om er (det kan faktiskt kännas så ibland) så ska det inte spela någon roll. Alla hjärtans dag borde handla mer om en själv. Typ, mitt hjärtas dag.

Kärlek är ju inte bara till för andra, utan lika mycket för mig själv.

Förra året blev det alla klyschors dag. Finmiddag och Valentine's day. Det hela var dock mycket medvetet och mycket ironiskt (såklart). Jag och Lukas är ju inte såna. Eller okej, jag är ju inte sån. Jag är ju sån som smider planer på hur imorgon ska bli ännu mer klyschigt och alltså ännu mer skrattretande och roligt.

Hjärtformade kakor, konfetti och lipfest till I Will Always Love You, hur låter det?