Planera...

Detta överskattade ord.
Detta var min association av ordet för ett år sedan. När jag konstant matades med information om hur viktigt det är att planera rätt för att underlätta för sig själv.
Bullshit tänkte jag. Tror ni på allvar att jag inte planerar?
Ordet planera var för mig laddat med negativitet. Jag kopplade nämligen ihop det med "plugg som inte funkar". För er som inte förstår det uttrycket. Det är alltså när man har så mycket plugg att man tänker att "det fan skulle kvittat hur mycket jag planerar jag kan omöjligen hinna göra allt"..

Hatet mot ordet planera gick så långt att jag spenderade flera timmar på Viskan med att göra upp ett schema för några veckor framåt där jag planerade vad jag skulle göra varje timma. Anledningen? Endast för att kunna ha ett bevis på papper att planera inte funkar. Punkt.

Planera...

Detta underskattade ord.
Associationen av ordet är ändrat nu, ett år senare. Jag kan inte sitta här och säga att jag ångrar att jag inte lyssnade på de andras råd om att planera. För jag lyssnade ju, och jag försökte. Jag gjorde bara inte på rätt sätt. Jag har äntligen (!) hittat mitt sätt att planering. Jag tolkade ordet planering fel från början. Det handlar inte om det jag trodde, att man ska sitta och skriva i vad man ska göra varje timma. Det handlar om att ta vara på tiden. Att, även om det är fredag eftermiddag och det går emot alla principer, faktiskt sätta sig och skriva den där rapporten. Det råkar nu nämligen vara så att fredagseftermiddagarna är den tid i veckan då jag har mest motivation till plugg. Anledningen till att jag inte tog till vara på den tiden innan var att jag var så låst i tanken att jag ska inte behöva plugga en fredag om jag planerar RÄTT. 

Vadå planera rätt? Jag planerar säkert helt fel, det går ju emot alla principer. Men jäklar va det funkar.

Hur tror ni annars jag kan sitta här och lägga ner tid på en (kan tyckas meningslös) text? Många andra sitter ju just nu och skriver (kan tyckas en ännu mer meningslös) företagsrapport?