CAMPUS LIFE

Idag var jag och Fanny på jakt efter en gitarrspelande person. Vi behövde nämligen en sån till vår farewell-dinner på onsdag. Tur då att det strålande vädret lockade hela skolan utomhus så att vi hittade en kille med gitarr ute på gräsmattan. Han antog utmaningen med ett leende (och en och annan blick på Hanna C...). Det där med att gå fram och börja prata med främlingar var både en av de sakerna jag såg ner på innan jag kom hit och som jag kommer sakna senare.

För det första så sitter inte svenskar ute på gräsmattor och spelar gitarr och sjunger sådär värst ofta (även om jag vet att det är kortegetider och det brukar betyda att undantag görs) och för de andra så går inte andra svenskar fram till den gitarrspelande personen och börjar prata. Man tänker ju "jag ska inte störa".

Åh vilka töntar vi är. Myself included såklart.

Som en avslutning vill jag bara önska er där hemma trevliga regnskurar (gärna med inslag av snö) och säga att vi har det bra där vi sitter på gräsmattan i 27-gradig värme och äter jordgubbar.

 


Kommentarer

Kommentera:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

Vill du att jag ska svara?:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0