Kan bero på en överdos av pippitröjan men jag vill inte bli vuxen. Inte för att man blir vuxen över en natt (eller vad vet jag, får väl se imorgon) men hela grejen.

Vet inte många 18-åringar som ser sig själva som vuxna. Vuxna för mig är folk med mycket livserfarenheter. Som har "hängt med ett tag". Visst man kan agera vuxet och samla vuxenpoäng men jag ser inte att kaffedrickande, kostymbärande, bilkörande eller aktieträffar gör att en 18-åring får så pass mycket livserfarenhet att den kan kallas vuxen.

Och om det inte beror på livserfarenhet så ser jag ändå en slags våg framför mig. Och så länge den barnsliga sidan väger mest är jag nöjd. Då man faktiskt tycker att totally spies fortfarande är bra och kolasås är ett måste när man äter glass. När det inte längre är vad jag tycker, då ska jag bli orolig.

Jag tänker va barn tills jag inte är det längre.