Ledsen för den kassa uppdateringen. Eller faktiskt så är jag inte så ledsen för det. Det har varit lite annat i fokus..
Typ plugg.

Innan stormen känner man paniken eftersom man bara ser helheten och då inser hur sjukt mycket man har att göra. Tankar som "det här är inte rimligt, det är fan för mycket" är vanligt förekommande.
Under stormen är det som värst man kämpar sig igenom ett pluggberg som aldrig minskar.
Anledningen? Det fylls på hela tiden.. Men då har sättet att se på plugget ändrats. Nej jag syftade inte på det faktum att man hatar det ännu lite mer än vad man gjorde innan man började.. Man har brutit ner det i små mindre bitar som visserligen suger att ta sig igenom men eftersom man fokuserar på bara en sak går det lite lättare. Tankarna nu är snarare "okej nu har jag gjort klart det med, skööööönt, fast jag har ju väldigt mycket kvar.."
Efter stormen (där jag nu landat) är det dock alltid en stor känsla av att man än en gång lyckats ta sig igenom det. Det är nu man tänker:

Är det verkligen värt det? Rent tekniskt sliter man ju kanske 3/4 av tiden och njuter 1/4. I vilken värld blir den ekvationen positiv?

Jag har iaf lärt mig att njuta av det lilla. Typ 100.000 på pandaspelet.. behöver alltså bara 3 dubbla det nu :)

Tack och adjö, solrosfrö.
(Bert-inspiration igen...)