as simple as that

Hur många personer möter man varje dag?
Hur många av de personerna stannar man och pratar med?
Frågar hur de mår eller ens säger hej? 
2 procent? 1 procent?
Jag kan inte annat än fascineras över hur många människor man totalt ignorerar. Jag menar självklart inte att jag brukar gå fram och hälsa på Åke 85 år eller Marit 47 år. Hade jag gjort det hade de väl sprungit därifrån. Hade jag gjort det hade jag kanske fått reda på något om dem. Hade jag lärt känna dem hade jag fått veta många saker om dem. Att Åke en gång var militär? Att Marit precis skilt sig?
Nu ska jag inte fastna vid dessa två fantasimänniskor (fast jag hade inte haft något emot att få höra gamla krigshistorier från Åke...)

Ni har väl gått förbi någons hus och blickat in genom ett fönster lite snabbt? Speciellt de husen med stora panoramafönster. Man får en liten liten inblick i personernas vardag. Ibland kan man till och med se någon gå omkring där inne. Jag får direkt upp en bild i huvudet om hur personens liv ser ut.
 
Jag menar bara att tänk vad lite kunskap man egentligen har. Även om jag lever hela mitt liv och lär mig nya saker varje dag kommer det ändå vara en jätteliten del av vad jag kunde ha lärt mig. Jag vet inte om det jag faktiskt lär mig känns mer betydelsefullt eller mer obetydligt nu..
Tänk om..
Bara tänk om jag hade tagit mig tid att lära känna min metafor-Åke.

Jag måste sluta tänka så mycket när jag ska sova.


Kommentarer
Postat av: sosso

klokt och bra skrivet hannaaaa!

2010-10-10 @ 23:01:05
Postat av: Jännö

Minns att vi hade den här diskussionen en gång. Det är väldigt intressant. Till exempel så nämnde jag ju hur jag fantiserar ihop hur livet ser ut för folk jag ser på bussen varje dag, men inte har en jävla aning om vilka det är. Det är ballt

2010-10-12 @ 00:52:04

Kommentera:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

Vill du att jag ska svara?:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0