Igår klagade jag över att jag inte orkar projekttid, det gör jag inte. Därför blev jag löjligt lycklig när jag får gå lite tidigare och hinner med bussen med 1 minuts marginal. Det är sånt som värmer själen, på riktigt.

På de knappt två timmar jag har varit hemma har jag hunnit, sitta och prata med min far om hur dagen har varit (händer inte allt för ofta), bakat chokladmuffins, fått ont i magen av smeten, duschat, pluggat på filosofin och läst filosofiläxan.
Precis när jag är som mest effektiv inser jag att jag glömt matteboken hemma. Skit jag som var inne i ett bra flyt.
Därför ska jag trösta mig med en muffins, det blir helt enkelt någons förälder som får bli utan imorgon på föräldramötet.
Varför såg inte mina muffins ut såhär när dom kom ut ur ugnen? Skit samma dom är säkert godare.
Upp till bevis, mm.