Det får avsluta dagen. Jag har nämligen inte mycket mer att tilläga. Imorgon ska jag ta tag i det där dom kallar KORTEGE.

Jag har gått en vecka och skjutit upp att titta på mitt inspelade tal nu. Men igår tog jag tag i det och pinade mig igenom 6 minuter av, just det, mig själv. På filmen står jag nämligen där och pratar och pratar. Inte nog med att jag var tvungen att titta på mig själv. Nej. Jag skulle sitta där och titta på mig själv och lyssna på när jag pratar om mig själv. Och just det ja. Sen ska jag analysera mig själv också. Shit.
Men detta var bara inledningen av inlägget och egentligen inte det jag skulle prata om. Eller jo det har väl med det att göra. Huvudpoängen var att jag verkligen inte tycker om att höra eller titta på en inspelad version av mig själv. Men allvarligt vem gör det? Möjligen Justin Bieber eftersom han liksom har byggt hela sin grej på det men det hör ju inte heller hit..

Man kan nästan säga att jag blir skrämd av mig själv. Hör ni hur sjukt det låter? Jag är rädd för mig själv. Jag tyckte också det lät sjukt. Sen började jag tänka lite mer på det och kom på att det förmodligen inte är så sjukt. De flesta rädslor beror ju just på oss själva. Jag kan t.ex. inte komma på något fruktansvärt som hänt mig när jag sett en spindel eller pratat i telefon. Ändå är det två saker som skrämmer mig. (Ja ni får skratta åt rädsla nummer två, jag är van.) Ingenting som skulle kunna ha gett mig rätten att vara rädd.

Jag kan tänka på sånt här i timmar..

En sak har jag iaf bestämt, det är dumt att vara rädd för sig själv. Det hindrar så mycket. Därför ska jag nu titta på mitt tal en gång till och sedan ska jag skriva ihop några rader om vad jag gör bra och mindre bra. (Vill inte kalla det dåligt).

Jag tror det kan bli bra.

Idag drömde jag att jag inte vaknade upp själv. Lite tungt att inse att så visst var fallet ändå. Lite tomt..
Anyway, nu sticker jag till Borås en runda. Bilkörning och lite annat fix står på schemat.


Observera gärna att brillorna är leopardmönstrade. Kan också tala om att de i verligheten är rosa.
Skön kille det där. Jag saknar honom.

Inledde lovet med att rensa ur bland gamla kläder. Efter att ha gjort upp två läger, ett med spara ett med släng, märktes det en tydlig skillnad mellan dem. Spara-lägret gick i nyanserna vitt, grått och svart. De ytterst få plaggen jag äger där man kan ana en gnutta färg hamnade visst i släng-lägret. Hoppsan...
Jag väljer att se det som en inbjudan för något nytt. 
För den som har missat det så är vädret ljuvligt så jag och far bestämde oss för att åka till Ulricehamn och luncha med min andra förälder, också känd som mamma. Invigde "uteserveringssittandet" på Torgstallet tillsammans med i princip alla ulricehamnare. Men när temperaturen visar över 20 grader, vem kan klandra någon?
Eftermiddagen har jag sedan spenderat med Elsa i solen :)

Jag kostade till och med på mig en smiley, så glad är jag idag, haha.

Mässa imorgon = mycet att göra = stressad Hanna. Men, imorgon står vi och säljer som bara den.

Såhär blev slutresultatet av ett halvårs slit. En Square helt enkelt!

Ledsen för dålig bild (som tyvärr inte gör skålarna rättvisa) men en sony ericsson W760i utrustades visst inte med en bättre kamera....

Och likt en 7-åring som leker bageri med sina sandkakor ska jag stå i vår vackra monter och skrika
"KOM OCH KÖÖÖP"