Jag talar om brillorna.

Blir alltid lika glad när jag öppnar datorn och möts av de färgglada post-it-lapparna som pryder skrivbordet. Ja digitala sådana alltså. På något sätt ger den to-do listan som finns där mig en mer positiv känsla än den handskrivna som finns i en plastficka i min kalender. Kanske är det för att typsnittet är så ballt medan min handstil inte är det. Strunt samma varför egentligen det jag ville komma till var att om 4 dagar behöver jag inte någon to-do-list på 2 månader. Känns rätt okej ändå.

Jenny här. Gästblogg brukar det kallas.
Ta det lugnt, fortsätt läs.
Jag vet hur det är, brukar själv skratta åt patetiska gästbloggare som försöker vara roliga
(nej, det var inte det syftet jag försökte uppfylla precis).

Sitter i alla fall hos Hanna nu.
Pluggar matte.
Och äter lite.
Och dricker lite julmust.
Och pratar en del.
Och ah, pluggar matte.

Har drömt om den här dagen länge.
Dagen då jag skulle få följa med Hanna hem,
se hennes hus,
hennes familj i sin rätt miljö,
hur hon lever,
använda hennes toalett.
Lite som om Hanna är Regina i Mean Girls.
Det är en stor dag för mig,
önskar att min mössa vore här så att vi kunde uppleva det tillsammans.

Vind i seglen!
/Jennöö
p.s. det blir ju billigt för dig också. d.s.