Då skulle du bli väckt tidigt på morgonen av ljudet av vatten. Inte sådär härligt och lugnande som en porlande bäck utan mer som ljudet av en högtryckstvätt. När du tittar ut genom fönstret ser du att det som du trodde var en staty egentligen är en fontän. Det värsta är att dina grannar älskar fontänen. De tänker inte ta bort den och de bryr sig inte om att den väcker dig på morgonen. Jag lovar ingenting men något säger mig att detta är början till (ännu ett) krig på gatan. Det är inget konstigt.

Nu när du ändå är vaken tänker du att du kan gå ut och hämta tidningen. Av någon konstig anledning tänker alltid grannen som bor mitt emot dig samma sak, exakt samtidigt, varje dag. Det är nämligen så att ni alltid står där på var sin sida av vägen på morgonen och vinkar till varandra i era morgonrockar. Ingen tycker det är konstigt, det bara är så.

Under förmiddagen skulle det komma fram att en av grannarna har mördat en annan granne, någons hus kommer brinna upp, någon kommer fejka en graviditet och någon kommer bli träffad av ett flygplan. Människorna på gatan käkar utpressning till frukost och hemligheter till lunch. Har man tur kan man få lite lögner som dessert. Det är inget konstig med det.

Under eftermiddagen kommer fruarna vara otrogna med brevbärare, grannar, rörmockare, terapeuter och kollegor. Konstigt? Inte alls.

På kvällen, i skydd av mörkret, kommer en ny familj flytta in på gatan utan att någon ser dem. Med sig har de självklart nya hemligheter som inte kommer förbli hemligheter länge till.

Det bästa av allt är att ingen skulle tänka tanken på att flytta därifrån.
Jag tror tranemo behöver lite mer drama.