http://www.youtube.com/watch?v=xG0wi1m-89o&feature=player_embedded

Kan uppenbarligen inte ladda upp youtubeklipp..

Blommorna är sådär lite halvruttna. Jag tyckte det va en fin symbol.

Är faktiskt lite besviken på mig själv jag också..

...månen lyser ju iaf.
(icebreaker som fungerade bättre än "nu har norrmännen gjort det igen").
Ni fattar inte eller? Kolla ut.

Så nu var det där jobbiga "hur ska jag börja mitt inlägg?" -momentet avklarat.
Jag sitter och önskar folk olycka i världen. Det är faktiskt (tyvärr) sant. Och äter hallon gör jag med. 
Mixar det onda med det goda alltså. Gillar det.

Ibland känns det som om bloggen får alla dina tankar..
Ja det är nog så. Läs och försök förstå mina tankar då. Jag är nämligen lite social handikappad. Faktiskt.

Faktiskt. Lite. 
Testade vilka ord jag använder mest på facebook... Måste variera mig.
Eller kanske inte. Ni lär ju känna igen mitt sätt att skriva?
Ska man variera musik också eller är det okej att låtarna går på repeat ett tag till?
Ska man variera sina fredagskvällar eller är det okej att sitta inne på sitt rum? Igen. Efter På spåret och köttfärspaj. Kan man bli mer medelsvensson?

Mår du bra? Jag mår. Räcker inte det?

Nej det här med sammanhängande inlägg gillar jag inte. Inte traditionella heller.
dagens outfit, 
vad-jag-har-gjort-idag, 
youtube-musikvideo,
estetiskt snygg och lite abstrakt bild (gärna med en rad ur en låttext under)

Såna dyker såklart upp här med. Blandat med "det andra".

"Det andra".
Alltså jag.


 

Visste ni att det ibland kan ta 6 timmar att åka från tranemo till falköping och tillbaka? Jo, om man åker över Göteborg...

Vad gjorde jag i Falköping? UF med Sara och Fanny.
Varför tog det så lång tid? Sara och Fanny. Ne skämt åsido.. Jag vet ärligt talat inte. Antingen var vi extremt uppe i ett samtal och märkte inte när tåget stannade i Herrljunga (vilket inte är troligt eftersom vi satt i gången mellan 2 kupeer men inte märkte när någon gick av). En annan förklaring var att "nästa Herrljunga" helt enkelt inte ropades ut i de, alltid lika dåliga, högtalarna (seriöst fixa dom?!). Hur som helst upptäckte vi efter ett tag att vi borde gått av för länge sen. Då började spaningsarbetet:

Var är vi?
De två kumpanerna får lite panik. Iaf en av dem.
Titta ut.
Ser vi något vi känner igen?
Vart fan ligger Jonsered?
Googla.
Partille kommun.
Aha Göteborg.
Andas ut.

Det blev en jäkla omväg hem men slutet gott och det dära..
Nu ska jag äta chips.
(Tack Sara)

Förresten undrar jag om Fannys tumme sitter kvar. Hon lyckades nämligen nästan skära av sig den. Tror det vore lämligt att skriva AJ här. (Så jag gjorde det.)

Okej detta löjligt långa inlägg är mest för min egen skull faktiskt. Sen hindrar jag självklart ingen från att läsa. Jag vill kunna kolla tillbaka på mina inlägg om ett år och minnas detta. Att fantasi är rätt fantastiskt och att man inte alls tappar den ju äldre man blir. Man bara gömmer undan den. När man väl tar fram den fungerar den lika bra som hos en 5-åring.
That's all. Och om ni får för er att läsa: enjoy.

Det var en gång 3 ungdomar som på en retoriklektion skulle hålla ett tal om en fiktiv person. Första steget var att hitta på historien om personen. Till sin hjälp fick de hjärtformade dekorationssträssel och en lackgrej som man använder till julklappar. Så här blev resultatet:

Det här är historien om Börje "Bagarn" Bengtsson. I vissa kretsar kallad "The Baker".
Börje lämnades, precis som Harry Potter, utanför grannens dörr som spädbarn. Föräldrarna är okända. Hur det kom sig att Börje kunde lämnas hos grannarna när ingen visste vilka de andra grannarna (alltså Börjes föräldrar) var är och kommer att förbli ett mysterium. Förmodligen var de mästare på att hålla en låg profil. En egenskap som Börje kom att ärva.

Grannen han växte upp hos var bagare och Börje spenderade därför hela sin uppväxt i sin "fars" bageri. Han jobbade även själv där från det att han var 8 år.
För att ni ska få en klarare bild av Börje kan vi berätta att han är rundlätt om magen (ett måste för en bagare), har krulligt blont hår som nu börjar övergå i grått. Han är ju trots allt 47 år. Börje "Bagarn" Bengtsson har en specialitet. Han bakar nämligen berömda och eftertraktade alla hjärtans dag-bakelser. Ingen vet hur det går till och ingen som har smakat kan riktigt sätta ord på vad bakelserna smakar. De enda ord som återkommer som förklaring är "kärlek". Eftersom Börje är en väldigt kärleksull och öm person är det inte konstigt att just den dagen är hans favorithögtid.

I sin ungdom bestämde sig Börje för att åka till Ryssland. Han gjorde det och träffade ganska omgående Tatjana. Han gifte sig med henne och träffade sedan hennes syster Natasja. Han föll för de båda och eftersom han var en så kärleksfull person såg han inget fel i att även ha Natasja som flickvän. De båda kvinnorna drog med Börja in i en lite tveksam affärsverkamhet. Nämligen pengatvätt. Det var kvinnornas föräldrar och bröder som styrde det hela innan Börje nu tog över. De hade byggt upp ett imperie som sträckte sig ner till Jugoslavien. Tack vare dessa skumma affärer som gjorde att Börje numera inte hade orent mjöl i påsen blev han svinrik(!). Han kunde därför köpa sig in i Bank of England..

Börje trivdes dock inte så bra i Ryssland utan drog sig tillbaka till sitt hem. Han sköter dock fortfarande sina affärer hemifrån. Han är fortfarande bagare och driver sitt bageri tillsammans med sin kompanjon Herr Söderberg. Som råkar vara en tårtätande apa. Förut hade Börje en iller men den dog tyvärr av kakförgiftning.

Hur kunde då Börje hamna i pengatvättsverksamheten från början? Grejen är att Börje är väldigt lättpåverkad. Ett exempel var när det en dag ringde på dörren och någon frågade om han ville gå med i Jehovas vittnen? Jo visst tänkte Börje utan att ha en aning om vad det var för något. Han tatuerade även in ett ankare på axeln efter att ha sett ett program om sjömän på tv. Han är ingen sjöman men tänkte att om dom på tv hade en sån tatuering ville han med ha det.

Börje gillar dock det enkla. Han bor ensam i den tredje delen av Köping, kör en Volvo V70 (även om det i garaget står en BMW) och har en sommarstuga i Storvreta.

Det enda som sticker ut är Börjes dröm. Han vill baka bröllopstårtan till Lady GaGa.

Förstår ni skillnaden?
Någon gång i våras blev det bestämt att det var till Italien EP09 skulle. Ända sedan dess, eller kanske ända sedan EP08:s resa för ett år sen nu (shit går det så fort?!), har jag längtat till det var vår tur. Det kändes liksom lönlöst att längta till USA-resan i trean. De är ju så långt dit, eller?. Men ju närmare den 29 januari vi har kommit desto mer har den där längtan försvunnit. 

Alla förberedelser ni vet köpa saker, packa väskan, nedräkning för fasen(!!) har inte känts riktigt så kul som jag vet att de borde. För en stund sen slog det mig att det är för att jag inte längtar till, jag längtar bort. Det är därför alla meningar som "åh Italien, då kommer ni få se så vackra saker och äta så god mat" inte riktigt har fastnat.

Jag hade nämligen kunnat åka vart som helst. Det var inte slutdestinationen som var det viktiga. Jag behöver en paus från rutiner och vardagsliv. Det får jag genom att åka iväg, alltså är det själva bortresandet som är det jag längtar mest efter. 
Att det är mot just Italien planet går är ju iofs en fet bonus! 

Ja jag vet, jag är en "sån där" Fast det finns dock fortfarande värre webcam-addicts än mig. Ledtråd: de bär mössa.
 

I'm off. (Observera gärna prepositionen.........)
Arrivederci!

Jag vet att såna här smått töntiga nedräkningar är uttjatade men om sanningen ska fram så har jag inget annat att skriva för tillfället... Ni får helt enkelt stå ut och hoppas att jag tar med mig inspirazione hem från italia.

...att jag inte har en enda spotify-playlist.. Spontant raderingsutbrott kallas det.

Min bror kom in på mitt rum för en stund sedan och frågade om han fick låna mitt busskort för att åka till Nittorp och kolla på hockeymatchen. Hockey är ju trots allt det enda Nittorp har att erbjuda. (Ta det inte personligt Nygren..). Jag sa att det var väl okej. Då kom nästa fråga:
Hur använder man det då?
Min första tanke var "är du smått efterbliven? du frågar hur man använder ett busskort? det är typ den enklaste saken i världen?"
Min andra tanke var "hade inte jag själv frågat samma sak för 3 år sedan?".
Förmodligen.

Om jag ser tillbaka på mina erfarenheter av bussar börjar det någonstans i lekis, möjligen dagis och utflykterna till badhuset. Kan tillägga att badhuset ligger knappt 2 km från dagis och att jag i efterhand inte fattar varför man åkte buss dit.. Men det var inte poängen. På dagis var bussresor något främmande och otroligt spännande. Och man skulle självklart sitta längst fram. Skulle det vara så att någon annan hann före och tog platsen längst fram så inga problem. Bara fejka att man mår illa så kommer fröken säga till den som tog platsen att Hanna måste få sitta där. Score!

Fram tills jag började gymnasiet har bussar varit något jag helst hållit mig ifrån. Känner mig fortfarande handikappad när det kommer till tidtabeller, busskort, stopp-knappar och avstigningar.

Vad jag framför allt har uppmärksammat men inte förstår är de extrema normer som följer med bussar. De gäller först och främst sittplatserna. Det började alltså med att platsen längst fram var THE plats. I högstadiet var det väl snarare platserna längst bak som gällde. Ni känner väl igen att det alltid är de som sitter längst bak som hörs mest?...

Nu är idealet att ha en fönsterplats och en tom stol bredvid sig. ALLA har det. Och alla är livrädda för att någon annan ska sätta sig bredvid och inkräkta på vårt revir. Vi försöker därför markera att vi inte vill ha sällskap genom att placera väskor (helst så stora som möjligt) på den tomma platsen.

Med för att va ärlig. Det ser skitlöjligt ut när det sitter två rader av människor vid fönstrena med sin bästa kompis bredvid. Bästa kompisen heter allt från puma till chanel..

Sverige i ett nötskal.

Nu jäklar, ska jag ha ett plastkort före sommaren är dags att ta tag i det nu. Here we go... 

Finns i stort sett ingenting jag vill dela med mig från idag. Ingenting av värde har hänt. Och tyvärr är det ganska vanligt. Men okej för att inte dra med er andra ner i min depp-sörja kan jag väl gå så långt som att jag lovar ett inlägg till ikväll.
tack och hej.

eller bara hej förresten.

det var mest rubriken jag ville förmedla faktiskt..

Ingen update från lidköping. Eller skövde. Eller falköping heler för den delen. Ledsen men ingen dator= ingen blogg. Har i alla fall kollat på tillräckligt med hockey för i år...
Vad har jag med gjort? Handlat, alldeles för mycket (läs: alldeles lagom mycket). Ni ska få se vad. Får nog bli 3 inlägg (mest för att ha något att lägga upp haha). Men inte nu, internet vill mig inte väl och bilder blir det inga...
Jag hatar teknik ibland.

Vi hörs när vi hörs annars så hörs vi senare..